jag älskar fel man
det är inte orginellt det är inte tragiskt
det gör mig inte till en av Jesus vackra tragedier
det är så fasansfullt förutsägbart

jag har gjort många fel
sårat och ljugit för fel människor
de som det inte förtjänar
jag ångrar mig djupt

jag har sett för mycket under för kort tid
levt hundra år under fyra månader och sårats tillräckligt för femhundra man
men det gör inte min själ vackrare
det gör den bara hårdare

jag har haft döden på besök i mitt hus
men han gick därifrån tomhänt
för jag vägrade ge ifrån mig den yngsta
den svaga
den skadade
vägrade lämna över oskulden för att lätta sjukdomens börda

marken har skälvt under mina fötter
när jag trott mig älska
jag har stjärnögd blåögd fallit vid pojkars fötter alltför snabbt

Jag har levt många år i celibat
men det är nästan lögn
jag har levt många år i \"celibat\"
av rädsla för att älska i primitiv feber något som jag hatar
skydda med biologins hela väsen och slita ut med våld alltför tidigt

jag lever i hetsig promiskuitet
av rädsla i en annan form
rädsla för att känna ensamheten bakom min rygg
höra den ringa i mina öron

Jag är faktiskt lycklig
just nu
för det låter alltid värre än vad det egentligen är