smugit genom natten
över vårat gamla golv
högkantsställda legobitar
med snören runt sig
fästa i kristallglas
uppställda på taknocken

en sån där grynig natt
där man nästan ser myr-
krigsföringen framför ögonen
står du där med armarna
i kors på andra sidan rummet
frustar fram en gallans gliring

"lite krossat glas har väl aldrig skadat?"

jag
är
inte
van

en människa må lära sig 
gå på nytt i grynigt jävla mörker
jag famlar vidare, avskräckt
förbluffad, och utan de ord
som krävs för att höras genom
300 mörkläggningsgardiner

ett skynke som skänkte
naivitet, skyndade vidare
springer nu över golvet
glas faller från himmelen
du får panik, kastar våra ögon
fulla med kol, i manisk blindo

"nu ser vi båda absolut ingenting!"

även
mitt
på
dan

jag kraschar in i väggen
välter hela världen för dig
skriker "MÅL?MÅL?MÅL?"
som en fiskmås i Hitta Nemo
tusentals timmar av indoktrinering
som sinnesförvirrat svamlar

lager efter lager rakt ut
i blossande dager, mitt
mellanlandningspojkrum
sliter ner blommiga och
blåa tapeter, kall betong
rött klotter fyller min syn

"Du fattar verkligen ingenting."

varning
för
vuxna
barn