Tillägnad en greve och grevinna i ett kungarike långt långt borta levandes lyckliga i alla sina dagar
Jag samlar på snäckor
Jag samlar
på snäckor
längs strandkanten
tills vågorna
sträcker sig
efter fotavtrycken
min existens
finns inte
så jag måste sno
ett fragment av världen
som binder mig
till den
jag håller min snäcka hårt i handen
när asfalten bränner spår
i mina fötter
(jag blir så medveten om asfalten
att jag nästan vill gråta
för varför ska den ha så stor effekt på mig
när jag har så liten på den)
min handflata är röd nu
och ingen ser
när jag smetar blodröda hjärtan
på mersan
vit, som nysnö
(full av ebenholts synd
och gammalt svek)
mannen bakom ratten
är en snäcka
jag plockade upp
när jag var hans snorkfröken
han sa att mina händer var vackra
en vacker blodröd nyans
så jag kysste honom
och hoppades på liv
en hand runt midjan
när vi går uppför trappan
till hotellet
sviten som påminner
om bröllopsresan till Maldiverna
han poppar champangen
och jag klär av mig
han är i mig
skumpar med champangen
men ändå känner jag inget alls
han slår som vågor
och raderar min existens
för han är
både snäcka och våg
"Var det skönt för dig också gumman?"
"Såklart älskling, var tycker du vi ska äta idag?
(går upp ur sängen och sträcker på mig, kisar mot kvällssolen)
såg en liten restaurang vid vattnet, nära hamnen
Louise sa att dom har fantastiska ostron!"