I en gammal lägenhet på matsalsbordet ligger det föremål.
Föremål som förr kallades en radio, ett blockpapper, en penna, ett sudd och en godispåse.
Pennan och suddet ligger redo på pappersblocket. Godispåsen står till vänster öppen. Till höger står radion med cd:n i.
Alla de föremålen ligger där, redo och förväntansfulla. Stolen står utdragen framför bordet och föremålen. Alla dessa föremål är täckta av gammalt spindelnät.
Så plötsligt då klockan slår tolv så verkar allt föras tillbaka i tiden. Rummet blir varmt igen.
En osynlig kraft av något slag kommer in och sätter sig på stolen och drar den närmare bordet. Pennan tas upp och suddet läggs åt sidan.
En godisbit förs upp i luften och verkar allt eftersom bli som ny för att sedan försvinna.
Radion startar hel plötsligt och cd:n sätts på.
Först låter det raspigt men allt eftersom så blir musiken allt tydligare till slut den låter som ny. Pennan sätts ned på pappret och börjar att skriva.

Solens sken skiner genom fönstret
faller på det ljuvliga
De vita rosorna glädjs
och öppnar sig
Morgonen är här!
Rådjuren skuttar fram ur skogen
fram på den frostbitna ängen där
dimman drar fram tyst och lugnt

\"Den rör sig! Den rör sig!\" utbrister någon.
Genast slocknar radion och pennan tappas och hamnar på blocket.
Det blir kallt i rummet igen.
\"Pennan rörde sig! Och den där raddon var på!\" utbrister en man. En annan man bredvid suckar och säger
\"Ja. Vi vet det. Det var spökflickan.\"
\"Omöjligt!\" utbrister den förste mannen.
\"Gå och se vad hon har skrivit då...\" säger den andre.
Den förste mannen går fram och ser.
Texten som flickan skrev är kvar.
Inte allra minst så finns det en signatur också.
\"Flickan Silferstrand...\" säger förste mannen lågt.
\"Varje kväll klockan tolv blir det så. Men hon skriver olika dikter varje gång och texten blir kvar varje gång. Hon är lite blyg så om man rör sig eller säger något så försvinner hon. Men hon är snäll och gör aldrig något illvilligt\", säger den andre och ler.
\"Men hur vet du att hon är god? Hon kan spela god!\" utbrister den förste.
\"Nej, nej\", säger den andre och ler brett. \"Hon är god, det är jag säker på för hon är nämligen min mamma.\"