en hybrids outcast view
det är så paradoxalt
att det ska straffa sig
att vilja vara
bättre
det är så paradoxalt
när hjärnan insett
innan kroppen
som ett lamt ben
haltar efter
som att förklara
för en panikattack
att ingen ska dö
jag menar
den är ju inte dum
vad kroppen känner
är förlamande skam
för att jag dricker chai
och kaffe i en dirty mix
eller läser Freud
AL 2:3, Mitokondriers utveckling
och en präst syn på antropologi
samtidigt
för jag kan inte begränsa mig
kan inte vara som alla andra
för jag är en hybrid
en outcast
när jag tar för mycket kanel
på gröten
känner mig trött
och ledsen
för vad är att vara människa
när norm är en illusion
vad är att vara människa
när kroppen aldrig slutar
definiera mig
när kroppen är jag
och tanken blott
en konstruktion