lugnet 

i det porlande livet 

stillheten 

i att veta 

Intellektet får resa i det mentala tillståndet av att bara vara 

Mod glädje och värme når hjärtats inre, auran når en medvetenhet.

Om varför älska aldrig känts som en riktig sorg fast knivarna omgett hjärtat 

Saker som känns som tiden så som vi vet den men bara när den passerat 

En dikt skriven på en granit grav bredvid en glas burk av metaforer

E lägger i nya lappar i burken varje vecka, bara det vackra i det 

Att aldrig glömma känslan i ett gapskratt eller

den leende spegelbilden av att du duger som du är

Vår dualitet, våra olika världar 

Ett inre lugn av att jag parkerar hjärtat i mitt eviga hem

( Han el hon låter bara tid gå i mina armar

Han el hon älskar mig sanslöst 

Dansar med kolbitar medans mina ögon är karamelliserade,

det är så deras vägar går. Jag lyssnar på dem öppet blind.) 

Att lära sig inte leta efter brödsmulor när världen är din 

Vad gör man med överblivet när någon går? 
vad gör man när någon stannar? 
Du är ett frö av Vintervargars ylande 

Min mun gör sig ren med eldvatten,

nej inte sprit utan det ryggrads menade 

Mot det hjälper inte all min beluga och champagne 

Varje sång är något vackert mitt i smärtan 

Du är så vacker att ett av mina revben kan få bära ditt namn 

Det finns saker  jag vill göra istället för att sova 

Drömma fint om en egen reflektion i morgon spegeln 

Ha mitt hjärta i ditt namn på min nacke i ditt kompass 

Dina händer som kan en annan människas kropp, min 

Jag vill röra dig med mina händer som hon gör, det gör hon 

Jag vill kyssa dig som hon gör, det gör hon

Hon är jag, jag är hon och det är glädjen. 
Dualiteter i våra alteregon

Vi är redan där