Religionen var för henne ett tillhygge
att slå folk i huvudet med;
utlösa någons överraskning,
vräka förväntningar över ända;
att lysa sig en särskildhet ur flockens disighet,
etteretsad i en bitterljuv surpris,
medan påfundet dock förtärde henne
ur ätstörningar och högspänningsanledningar;
karvade i innanmätet och åt på henne
som en tropisk malignitet,
medan förnuftet klädde om
i dåraktighetens heliga carte blanche
i den statsstödda bortomvärldslighet
vari dåren aldrig håller några försvarstal
och dubbelmoralisternas maktmän,
i bisarra utstyrslar och goda inkomster,
hävdar ljuv oförklarlighets utvaldhet

Hon går spökaktig i gudshuset,
van vid var allt finns;
var fastan står som en gammal kommod;
var påsken briserar
i gulor smetiga som hjärnsubstans;
var pingstens mareldar flackar
i tungomålstalandets sexuella fanatism,
och inte behöver hon gå bort sig i nyfikenhet
eller tvivel;
aldrig tveka eller rannsaka,
där hon går stelögd
i vansinnets välstrukturerade maktordningar
genom kyrkoåret, låst i liturgiletargi
längs ritualers och formalias förledande stänger,
bort från sig, långt långt bort från sig