Jag ligger och tänker
på förruttnelseprocessen

Hur många är det, procentuellt, som,
i det svenska samhället,
explicit väljer ruttningsbegravning
i jorden?
Hur många eldbegängelsens heta vidkommande?

Nog är det väl vackrare att flamma upp
i en dånande påtuttnings kremationskreation;
förtäras av en långt hetare värmechock
än båd samlade mannaminnens värmeböljor
och de intermittenta pyroklastiska flöden
som understundom gör sitt till
i Vulcanus humörsvängningar,
än att flyta ut i sina kroppsvätskor
som en efternattsspya på trottoaren
utanför en krog vid stängningsdags,
till maskamat och kräldjursenergi?!

Och såvida det inte finns lagrum
eller förordningar emot,
donerar jag titantemplet
som två polska skalpellkatoliker
monterade i min rygg 2018
till vildhustrun Anna på Noret i Niemisel,
att hänga som modern konst uppå väggen
bland alla hästporträtt!