när jag var nio pappa bodde hos en vän
på soffan i lägenheten
där han och mamma
bodde innan de flyttade isär

varannan helg hälsade jag på där

i telefon sa han att han skulle köpa indianpopcorn
innan jag kom på fredagsmys
jag visste att det egentligen var för dyrt för
pappa betalade alltid med mynt i kassan där


när jag kom var dörren olåst och lägenheten upplyst
pappa var inte hemma och jag tänkte att
han kanske var på väg tillbaka eller gick precis
på bordet stod en flaska sprit och ett påbörjat parti yatzy

jag rörde inte tärningarna för att inte förstöra eller göra fel
ställde mig i köksfönstret
lutade mig över elementet
för att se när han kom ut från kiosken

han kom aldrig ut

tillslut kom mamma in och sa att vi skulle gå hem

hon satte sig bredvid mig och lutade mig mot hennes bröst
hon pratade med annorlunda röst och sa:
pappa är försvunnen
vi måste ut och leta
du måste vara själv ett tag
lova att inte gå någonstans.

jag visste inte varför men grät ändå
och trots att jag var liten hörde jag
att mamma aldrig förut pratat så

när hon kom hem igen
hade det blivit mörkt och testbilden på tv:n stod på

med rinnande tårar sa hon:
pappa hade lagt sig för att i skogen för att sova
han är hemma nu men är väldigt kall och måste vila

det tog ett tag innan jag förstod
att min pappa försökt begå självmord

vi pratade aldrig mer om det
inte ett enda ord