Om du rör dig genom Lapplands snö,
där vinden tjuter över träsk och myr,
sök då upp för mig en särskild mö;
hon var en gång en käresta dyr

Ja, om du ger dig ut när stormen yr,
när älven frusit och ingen sommar är kvar,
se till att hon har ved och håller fyr,
och klarar sig varm genom bistra dar

Titta efter om håret hennes faller långt,
om det böljar ner över hennes bröst,
ja, se om hennes hårsvall faller långt,
för minnet av henne så, är min bästa tröst

Jag undrar om det är något som hon särskilt minns,
ofta har jag hoppats och bönat och bett,
i nattens sagor har jag varit hennes prins,
i dagsljus har jag trott mig ana hennes siluett

Så om du rör dig genom Lapplands snö,
där vinden tjuter över träsk och myr,
sök då upp för mig en särskild mö;
hon var en gång en käresta dyr