jag har inte lekt manisk,
Jag var men ej förblir
Det fanns ingen person kemi,
men dina läppar kunde tysta alla dom kyliga skriken.
någotslags förfalskat svärmeri.

Det var något särdragande som sa åt mig
att du nog egentligen bara var plastikt amorös
men jag var matt och betagen ville inte se
Jag var spröd som tunnaste islager
och jag visste att det skulle brista
för du var aldrig så besjälad du ville vara ,
du var värnlös, du var svag för kärleken
och böjde minsta tum
du ville bara känna något heligt, något ängla likt, något serafiskt.

förlåt att jag inte kunde ge dig det
förlåt att jag inte kunde ge dig någonting
förlåt för att jag inte räckte till