Överallt där det finns människor
existerar många tider parallellt;
mellan människa och människa,
mellan olika röster i ens inre
och mellan stad och stad,
och tiderna överlappar, skär varandra,
tävlar om uppmärksamheten;
ofta får en sida övertaget,
i vissa fall så starkt att andra sidor knappt erfaras,

men vid gränsen mellan två riken,
på platser som Skeingeborg,
i Danmarks kargaste, mest avlägsna territorier:
i ett ingenmansland dit kungarikets regler knappt nådde,
– och efter Sverige tog över marken från Danmark,
en plats där två makter träter om att skriva historien –
där gamla vanor kan leva länge,
likt vaggvisor mamman sjunger för sitt barn
på sitt eget halvt glömda modersmål,

– där kan det råda en slags jämnvikt;
mellan Sveriges och Danmarks historia,
mellan det förflutna och nutiden,
en liminal plats mellan två sinnestillstånd
som mellan dröm och trans
som ett dubbelexponerat fotografi.