Läste "nyheterna" på nätet. Mina ögon mötte slaget och kaoset där ute i vår så kallade moderna värld. Ohämmat våld, som törstigt tagit ännu ett rov, jag famlar i mina tankar. Sårskorporna hinner inte torka förrän ännu ett övergrepp sker. Jag vill blunda och önska mig bort. Tänka att det inte sker på vår jord, det sker säkert någon annanstans, i en annan värld, som inte är verklig och inte är tänkt att bli till. Men smärtsamt nog sker det precis utanför, ja alldeles i närheten. Inget tyder på att denna våldsstorm kommer mojna eller ebba ut. Nej, empatin verkar ha sprungit vilse och behöver en säker hand att finna. Så i försöket att se ett hopp av medmänsklighet, tittar jag ut. Ut i intet, likt en dimma på nordlig kallfront i hett vatten, där fanns ingen. Nej ingen...........!