Sista gången
jag stod öga mot öga med min målning TROLLSKOGEN
var sommaren 1978,
när jag var i färd med att lämna L:A STRÖMGATAN 3
i NYKÖPING,
för att flyga SAS till KENNEDY AIRPORT
ute på LONG ISLAND
med min CRESCENT landsvägscykel i bagaget,
och husera ett tag hos vännen BOB GOLDMAN
på MANHATTANs 266 E 89th ST,
inför en avsedd cykling från NEW YORK CITY till SAN FRANCISCO,
inspirerad av sådana turer företagna
under AMERIKAS FÖRENADE STATERs 200-årsjubileum två år tidigare

Lägenheten anförtrodde jag förhastat åt en ung bekant,
mot att denne i efterhand betalade den hyra som gått åt,
och som min gamle vän SUNE,
som bodde på övervåningen i samma gamla 1800-talshus
i stadens lummiga centrala delar nära ån (på rivningskontrakt
med byggfirman DIÖS)
löpande betalade via den fullmakt han fått
till mina bankmedel i SVERIGE

Min arbetsgivare, SSAB i OXELÖSUND,
hade beviljat mig tre månaders tjänstledighet
från mitt jobb som plåtslipare på VALSVERKET,
för cykelturen

TROLLSKOGEN satt uppfäst
på dörren mellan sovrummet och det s.k. KALLA RUMMET,
som fordomdags varit vardagsrum

Hösten 1956 var jag sju år,
och började skolan i den stora, respektingivande
och lite skrämmande D-SKOLAN i OXELÖSUND,
där vi elever tidigare under året genomgått ett “mognadsprov”,
med lite enkla kognitionstester,
(men som senare under hösten utbyttes mot den mycket mindre
och modernare enplansskolan GÄRDESSKOLAN,
hos FRÖKEN BERG)


UNGERNKRISEN pågick, och jag var en rädd unge
som befarade att kriget skulle drabba SVERIGE,
men min femton år äldre bror ROLF lyckades övertyga mig
om det svenska försvarets styrka,
och jag såg med förtröstan på J29:orna från F11
som tjöt över SÖDRA MALMGATANs himmel,
men svansade ändå efter MAMMA,
som jobbade deltid med att städa matsalar
i OXELÖSUNDS HAMN,
medan PAPPA, som egentligen var en van ladugårdskarl
och djurskötare,
hade flyttat med oss från KVISÄTTERS GÅRD
i BJÖRKVIK
till kuststaden OXELÖSUND och jobbet på CENTRIFUGALRÖR,
där vi dock bara stannade till våren 1957,
innan vi åter flyttade ut på en bondgård;
denna gång till JOGERSTA NORRGÅRD i TUNA SOCKEN,
där de flesta av mina formativa barnaår utspelade sig
med BIGGLES & ELVIS och segelflyglitteratur
medan jag gick i TUNA KYRKSKOLA,
hos först FRÖKEN MÄRTA CARNELIUS
i vad som var kvar av KLASS 1 och hela KLASS 2,
och sedan från och med KLASS 3 hos FRÖKEN ELSA CARLSSON
(TUNA KYRKSKOLA var ingalunda “kyrklig”,
utan låg helt enkelt bara i närheten av TUNA KYRKA)

Några månader in på min första skoltermin
deltog jag med alla andra förstaklassare i OXELÖSUND
i en konsttävling med temat “TROLLSKOGEN”

De flesta målade vackra, täta, yviga granbestånd,
men jag åstadkom en spöklik, mardrömsaktig, gles
torrakeskog,
där träden var varelser och världen en utbrunnen
efterkrigsruin, vari en vuxen och ett barn stod sotiga

Min version av TROLLSKOGEN renderade mig första pris,
ett brädkulespel och bild i lokaltidningen

Jag upplever det som en evighet mellan prisutdelningen
hösten 1956
och dagen jag steg ur TROLLSKOGENs anblick
på LILLA STRÖMGATAN 3,
sommaren 1978

Cyklingen västerut från NEW YORK CITY,
efter någon vecka hos BOB GOLDMAN på MANHATTAN,
slutade efter ett par månader med giftermål i DALLAS, TEXAS
med tjugofyraåriga JUDITH MARIAN SPANGENTHAL,
som kom ur en judisk familj i BALTIMORE

Min tjänstledighet från SSAB i OXELÖSUND förlängdes
efterhand,
och SUNE fortsatte benäget sin skötsel av min svenska ekonomi
på LILLA STRÖMGATAN,
medan jag fick jobb på TEXAS DEPARTMENT OF HIGHWAYS
& PUBLIC TRANSPORTATION,
populärt benämnt TEXAS HIGHWAY DEPARTMENT

JUDY och jag lämnade TEXAS 1 juni 1979
och anlände NYKÖPING från USA via CENTRALEUROPA
ett år efter min avfärd

MAMMA & HANS ÅKE RUNELL
hade med gemensamma ansträngningar städat lägenheten
på LILLA STRÖMGATAN 3 efter den unge mannen,
som förstört en hel del och sedan drog så pass
på återbetalningen av hyran,
att det fordrades ett krav via advokat för att han,
eller snarare hans mor, skulle betala in summan

Tavlan TROLLSKOGEN var försvunnen
och skulle aldrig återses
Den hade antagligen åkt i soporna
på den unge mannens initiativ
Även ett tryck av konstnärinnan INGVIL STILLE
hade slängts ut i en vedbod,
men upptäckts och tagits omhand av HANS ÅKE RUNELL

Jag hade inte hjärta att kräva tillbaka verket

Jag såg det på väggen hemma hos HANS ÅKE
ute på TISTAD SLOTT,
men han låtsades inte om det,
och det gjorde inte jag heller

Om HANS ÅKE inte räddat STILLEs tryck
ur vedboden,
skulle det ändå varit försvunnit

Nu när HANS ÅKE är död sedan 2017,
kan man bara hoppas att hans arvtagare förstår värdet

När JUDY och jag dök upp på LILLA STRÖMGATAN
i juni 1979, var slutet nära för byggnaden,
som sedan revs 1980
JUDY och jag bodde några månader i det kära gamla huset,
innan vi flyttade till ett annat gammalt,
men betydligt modernare hus, på granngården
längs ÖSTRA TRÄDGÅRDSGATAN,
ägt av borgmästaren i KATRINEHOLM,
där vi bodde tills vi gjorde ett (misslyckat) försök
att återvandra till USA i mars 1980

Någon gång under mitt knappa decennium
på LILLA STRÖMGATAN 3,
förmodligen 1976 eller 1977,
fotograferade jag av TROLLSKOGEN
med min nyinköpta östtyska PRAKTICA,
och efter att för några år sedan ha skannat negativen,
lät jag häromdagen, i januari 2024, skriva ut tavlan,
på ANNAs uppmaning,
och nåla upp den bredvid sängen i sovrummet
på ANNAs gård utanför NIEMISEL i NORRBOTTEN,
där jag nu varje kväll och morgon har anledning att meditera
över den 7-årige grabb jag var och den 75-årige gubbe jag nu är,
och vägen hit,
vilket också gav mig anledning att fästa en sådan meditation
på papper
och publicera den här!