Anna andas flämtande,
ganska snabbt
- eller hennes kropp gör det,
åt henne

Hon har släppt tyglarna,
låtit Kosmos ta dem;
Jordens hela historia & utveckling
ta dem;
obegripligt avlägsna delar
av Tiden & Rymden ta dem,
och flera gånger under natten
släppa upp Alltets kodade svar & frågor
till henne,
från henne själv

- medan jag ligger vaken
en stund till
och läser om Hopikulturens uppfattning
om Tid & Avstånd
i Yi-Fu Tuans Place & Space,
och försöker vara tyst
och vända blad försiktigt
och inte raspa med pennan
när jag skriver detta
och släppa ut magens gaser
försiktigt i små, mjuka fjärtar
som inte hörs,
i lugn turordning

Jag ligger här och tänker på rum
i främmande världar;
kuber av ljus
där outsägliga tankar svävar
i hemorter & habitat
i galaxer
miljarder ljusår bort,
medan vi ligger här,
lika långt ifrån dem
och deras tankar
som porlar, klingar, rasslar
eller plaskar
i en alltidhet av oåtkomlig tid,

och Anna andas natten till ro
i en nedlugnad andhämtning
i Kosmos outtröttliga handlag