I mörkret
konfererar förloppen

Sidenhjärtat
slår oroligt
i världens frånvaro

Allt ligger nedmonterat
i otydligt märkta drömmar

Sidenhjärtat
sveper stjärnskyar om sig,
på knä framför kaminen
med borste & skyffel

Intet sprakar

När ljuset kommer,
river det gamla byggnadsställningar
från meningsbyggnaderna,
som står plötsligt nakna,
och startar bränder
i brötar av uttjänta samveten

Lågintensiva intellekt
sysslar med det allra nödvändigaste,
medan Sidenhjärtat kastar sin slagskugga
över skyhöga diagnoser

När världen sakta växer fram
ur homeopatiserade migränauror,
går förloppen
i vargflockens falnande lägereldscirkel,
Sidenhjärtat ylande ur natten,
som ett sprucket vedträ
i eldens elegans,
oväldet viskande ur skogsmörkret

Verklighten flyktar
med de första pustarna
ur öppna Porkalafjärdar,
när Saimaa ropar
efter utdöda Sirkkor