Det går att finna vanlig vardagslycka
trots denna kristidstrista krigartid.
Det går ännu att känna ett slags frid
trots stapplandet med tidens olyckskrycka.

Det går att känna glädje trots den grå
och skyttegravsförgrämda polemiken,
trots den retoriska disharmoniken,
den kalla attitydens järnridå.

Men lyckan kommer åter, lyckan  går.
Om möjligheten borde man berätta,
om vardagslyckan som man känna får.

Det är just därför som jag skriver detta
i denna lite lyckliga sonetta.
som kanske någon olycksalig når.