Bordens långa taniga flickben
under bordsskivorna
i väntrummet
för tankarna till kvinnornas långa
vernissageskånkor
runt konstgallerierna

Kvinnor färdas
i åtsittande klänningar
och rymddräkter,
obekymrat galaxerna emellan, högklackade,
cigarettmunstycken
långa som sommaraftnar i Luleå
mellan sina svalt sensuella fingrar,
fåordiga i kommandocentralerna,
kyliga i sina ordergivningar,
AI-benägna
ända in i lårmuskulaturerna,
strikta i sina parkbänksposer,
minimalt varierade mellan parallella världar,
marig misstänksamhet & åtrå svallande
i deras bakvatten, örfilar klatschande
i billiga restaurerade svartvita filmer
- men förbigås oväntat ofta i utgårdsvärldar
som utsökt utarbetade fontäner
i småorter som Strömstad
av någon på väg från bokhandeln
till sitt långfärdstält
med ett exemplar av Proustnovellen
“Madame de Breyves melankoliska sommar”
i ett tunt häfte;
är bleka och behagfullt askhudade
inför döden och andra tveksamheter;
flyr som månen över stormmolnens trasor
i höstskyn,
intar sina platser vid tronarvingar,
grosshandlarsöner och gängledare;
skär genom tidsåldrar som kvantfysik;
är ibland 10 meter långa
i någons dikter,
komna ur avlägsna förvillelser
och oupptäckta galaxer,
i störtskurar över parlamentena, stoltserande;
snubblande nära i parfymer och handeldvapen;
är Marlene Dietrich & Françoise Hardy,
Bette Davis & Eva Braun,
Margaret Thatcher & Anna Kindberg-Batra;
har träds tankar & fjärilars själar;
bor i vinyl & digitala nätverk,
flugfångare & kulvertekon
långt bort i tillvarons villande utslagsgivningar