Natten ligger i sitt mörker
och lyssnar

Venus står blickstilla över skogen
med sin pannlampa

Kanske anas Saturnus som ett korn
av sanning

Jupiters jättelik molar någonstans,
förklätt till stjärna

Andromeda står nonchalant och hänger
med hatten på svaj
på ett avstånd av tvåmiljonerfemhundratrettiosjutusen ljusår,
vilket dock minskar medan vi
– Andromeda & Vintergatan –
är på väg in i varandras glesa famnar,
som kommer att förenas om tre miljarder år

Jag ligger i mitt mörker
och hör nattens osynliga farhågor samråda

Förbränningsmotorer bullar ovanligt sent
där ute

Män på snöskotrar eller fyrhjulingar rör sig
som svarta sjok av mörk energi
i okända avsikter

Anna andas i närtid;
hennes drömmar samlar mod

Jag låter mig vara;
lämnar ett antal resklara bokstäver kvar
i pennan
och släcker läslampan