Dagen stiger upp
lite före mig,
ställer världen i ordning,
såsom jag känner den;
drar lite åsamkning hit,
lite “må så vara” dit,
och sträcker nymanglade åthävor
över förnyade upprepningar,
rentvättade och friskt doftande
i östermalmiga hembiträdesmiljöer

Natten packar ihop,
sopar samman sömn- & drömfragment,
reser sig för att gå
genom en värld fullhängd
med ofullständigt brukade sekundsnabbheter,
minutmaligniteter och timbankar staplade
som timmer,
i årsavgifter & säsongssammanställningar

Jag omger mig med läskpapperstätt kött,
vilt men disciplinerat,
runt ett mekaniskt klickeri
av utsökt komplexitet;
hela fysionomin en evolutionär protes,
till vars avbild en mångfald gudomar tillskapats,
stockholmsyndromiserade
som substitut för en outredd djupare mening;
luftrummet kring mitt approximativa tillnamn
kajflockad med tecken & symboler, notvärden
och ljuvt homeopatiska utglesningar
som skänker denne andandets nödgångne
ampelt utrymme
för norrländska överväganden,
renblåsta, myrmarkade, vilsevillande,
fastemånat sjungande i gps:ens lägesbestämning
i avståndens läckraste utmärglan,
sångblickarna madrigaliskt innefattande & uteslutande
i en ryggmärgsautomata bortom och inför;
innebörden prematurt klar strax innan tankens konstaterande;
fonemens pralinvälvning likväl famlande
genom betydelsens svartväxling
vid ordets krasande kavitering
över tandradens emaljerade stängsel;
sinnesnärvarons säkerhetspolis naggande
i befordransslickeriet
medan föreställningar rinner
ur mitt vänstra öga
och andningen brusar i bröstkorgen
som vårvindarna i talldungarna
under mitt tänkta och sällan ifrågasatta “här”;
häver som den bretagnska säckpiparens blåsbälg
under dagens vinklade extremitet;
armbågen en förgrekisk kraftpunkt
på Homo sapiens språkvård,
en huvudgärd bort;
en påtaglighet inpå bara skinnet;
ett framtidsminnes förrymda futurum;
en lucker jordmån;
en vandrande rad kupade fåror inblastade
i femtiotalets bryl;
morgondimman i motljus; yrvak & urr