Navigationen svävar på kompisnålen
när jag skiljer de levande från de olevande,
de döda från de odöda;
inte någon övertygande skillnad
när egensinnet grundstöter;
gradvisa stötar uppstötta i storleksordningarna,
fingrarna blingade i årsringarnas rörläggning,
ända ut på nagelbanden
som spelar på återsamlingar
eller fladdrar i tibetanska bergspass,
nuets nudister vacklande bort i G:a Klaras gränder
i SF:s svartvita journaler,
stumma ifrånskyllningar lätt tillgängliga,
men strax rön
i argumentationsanalysernas blodigt blåsiga piskrapp

Må fan ta flertalet!