Ansikten är öar;
utskärsbådor
som sticker upp ur havstiden;
näsorna precis över ytan;
ögonen understundom överflutna i bleken,
blickarna simmiga;
kalufserna uppflytande som tång & sjögräs,
snirklande som rökiga avdrifter i medeltidsbyar;
djupna folksamlingar framflutna som Sargassohav
där ålarna konfererar
i sina hemligheters slut & början;
stormar ur horisonterna tyglande kindskinnen,
påsarna under ögonen drunkningsbenägnas livbojar,
rödgråtna,
bubblande anleten härmande Påsköstodernas klippigheter;
kropparna tunga lod ner i dykarsjukornas bottenslam,
skor & kängor slampackade,
huvudsvålar glidna isär, ihop
högt över blekfiskiga undermedvetenheter;
nätternas svarta havsvidder sorlande
av uppvänt vita ansikten i Orions ljus,
som ortodoxa folkmassor vid Klagomuren,
anonymiserade och avidentifierade
i likhet med historiens bortflutna
i Atlantis sjunkna gallerior & kontorslandskap,
anleten urholkat guppande på tidvattnens månglitter;
tungorna blivna submarina slagskuggor,
jagande sina verkligheter som hajar;
tungomålstalandet i Adriatiska havet vrängt
i starka strömmar,
dagligt tal fiskstimspritt över bottnarnas amforor;
Östersjöns Viking Lineköpcenters forsande bogsvall
kluvna som tvåsamheters landfasta boskillnader;
vita ansikten drivna genom farlederna;
de gamle kurande i utloppsruggar;
havsansikten liggande med öppna ögon
inom hörhåll