... och det är bra ...

Men att det
ännu nu idag
fortfarande är jag
är minst sagt unikt ...

Ty sådana som mig
med normalintelligens
skulle nog de allra flesta
kunna vara överens
om att de skulle ha gjort
väsentligen enklare val
än de jag gjort
fram tills idag ...

Men där de flesta
som gått igenom
ens en tiondel av
det jag gjort i mitt liv
skulle ha avslutat 
sina liv
på grund av 
överbelastning
och ett bokslut
med en obalans
och underskott ...

... vilket ej
ens med världens 
bästa hälsokost
skulle kunna
komma i balans ...

Ty de skulle inse
att det inte fanns
en endaste
mikroskopisk chans
att överleva ändå ...

Och att välja sitt slut
innan det allt
som bekräftar insikten
visar sig då det kommer ut ...

... är det minst
smärtsamma
och 
enda rimliga beslut
de kan komma fram till ...

Vare sig de det vill
eller ej ...

Men det finns 
som sagt
bara en av mig
och det är jag ...

... och det
som gör mig så unik
är att jag
med eller utan publik
ej ens kan stava till
det där med att
ge upp ...

- Oavsett!

Min tro på
och kärlek till livet
och allt det
som är mig givet
gör
tillsammans med
den nyfikenhet
envishet
och kreativa förmåga
som medfört
att kärleken
kunnat bli
den krafkälla den är
till min inre livslåga ...

Men likväl
finns det en gräns
även för mig
om än den ej
ännu för mig är känd ...

Dock ställer jag mig
nu mera tvekande till
om jag ens vill veta
svaret på den fråga
jag allt oftare 
känner gror, växer
och är på väg
att slå rot i
varje litet skrymsle och vrå
inom hela mig ...

- Frågan om
hur vettigt det är
att fortsätta envisas med
allt det här jag gör
för att överleva
oavsett vad det är som händer
och eller vad jag utsätts för ...

Samtidigt är jag glad över
att jag oavsett vad
ännu har förmågan
att ur intet av ännu mindre än så
kunna skapa förutsättningar nog
för att få den energi och kraft
som jag så innerligt väl behöver ...

... för att kunna fortsätta 
överleva, tro och hoppas
på det som jag vet
skulle få mig att kunna
förändra denna min verklighet
så att jag äntligen kan
återgå till att fortsätta leva ...

- Kärleken ...

Men än mer 
att få vakna med den
som är menad för mig
Någon som är som dig ...

... Dig som är ämnad
att dela den med mig ...

Du fattas mig!

Tänkte att det i slutet
på ett sådant här flöde
är på sin plats
att jag berättar det för dig ...

... även om jag 
nog så gjort
ett okänt antal gånger
redan förut ...

Men även om jag är unik
så är saknaden 
minst sagt akut ...