Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

lite kärlekssvammel

Ett obehagligt gift när den inte tas emot
Besvarad är den starkare än någon medicin
Mitt största hopp, i en värld av hat
ty hat slår rot, där kärleken lämnat en blotta

Det är inte kärleken som sviker mig
utan saknaden som svider
Uppoffringar och överlåtelse
total insyn i ens sårbara inre
när hon trots det inte väljer mig
tvivlar jag på mitt värde

Varje kärlek lämnar spår
oläkta som öppna sår
Om den riktas utåt, och aldrig fås tillbaka
slutar man snart att älska, kärlek kräver sin partner för att orka leva.
Bitterdomens beska neutraliseras av en varm omfamning

Den får de största männen på fall, att brista ut i hejdlös gråt
sann om den föredrar svaghet framför styrka
Den får de ynkligaste krypen att framhärda ett förlåt
Med nyckeln till låset behöver man inte livet dyrka

utan den är vi fjättrade till marken
stretar på som missnöjda trälar
med den bänder vi loss den tjocka barken
Energiskt varma under filten vi krälar




Fri vers av Henkko
Läst 479 gånger
Publicerad 2004-11-08 15:15



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Henkko