Sitter ihopkrupen
med en vek själ
vad händer
händer det igen
tar död på mig själv

tårarna tränger på
som förvirringen i mig
långsamt kan jag
känna tankarna
trycka på

en tår faller ner
viljan av detta
det är bara detta
vill inte mer

det gör så ont
du och du
sätter er på mina lungor
tror att jag skall andas normalt

men mitt liv
mitt jag
blir och kommer förbli
en förvirring
en lång tid
en evighet

ni tror att
bara för att jag ler en stund
är min syn klar
och min själ stark
men det ni ser
är min synvilla jag vill ni skall se

vaknar upp på morgonen
med hopp om lycka
men där står du
vidrig
äklig
och så ful

ett hat vaknar upp
väller över
denna ångest
är inte det jag behöver

så här ser jag ut
så här såg jag ut
det här är inte jag

men snart...