Tidens passage destruerar allt,
Den greppar i sina fula händer.
Den gör livet väldigt kargt och kallt,
Och i slutet den dödens dom fäller.

Ungdomens skönhet den blåser bort,
Och lämnar kvar ett mycket ödsligt land.
Man tänker tillbaka tiden som gått,
Och ser hur tiden slagit sin järnhand.

Men dess krafter är ej alls hejdlösa,
Ty din skönhet den ej kan mot slåss.
Tid den ej kan din skönhet bort fösa,
Dess krafter kan inte något få loss.

Din skönhet är skriven i ansiktet,
Som ej sköljs bort av tidens tarvlighet.