Jag må tänka på dig som erövring,
Som en skatt jag fångat själv allena.
Men vid en närmare undersökning,
Var det du som egentligen segra.

Ditt leende smekte mina ögon,
Dina ögon hypnotiserade.
Jag drogs mot dig likt åstadkomms öron,
När de hör något vackert sjungande.

Din värmande barm höll mig länge kvar,
Och jag insöp denna euforiska,
Känsla som mig mot dig hastigast drar.
Jag började dig småningom älska.

Jag må tänka att jag dig erövrat,
Men det var du som saken påbörjat.