Ett hotell i Cambrils.
Temperatur 26 grader.
Sinnestillstånd: loj upphöjt till halv medvetslöshet.
Ljudnivå: närmast dödstyst.

Så plötsligt ett ogenomträngligt tjatter på katalanska eller spanska från en grupp pensionärer på ca 25 individer, de flesta klädda för höstlika förhållanden. De väller under ett par intensiva minuter ut från hotellreceptionen och samlas för gruppfotografering.

Volymen skruvas i ett huj upp till enorma decimel som får dadelpalmerna och olivträden att skydda sina nerver genom att formera sina lövverk i form av hörselsköldar framför det känsliga rotsystemet.

Har du hört en snabbtalande spanjor argumentera med en annan lika verbalt ivrig ? Med en röststyrka som antyder mord ? Ok, nu står där i klungan 25 stycken mordiska pensionärer fast syftet med samlingen är en glad, trevlig och helt oskyldig fotografering. Ser du dem ? Hör du dem ? Flyglarmet borde utlösas men icke.

Oskyldigt ?

Trodde man.

Bilden tas.

Tjattret stiger till oanade höjder.

Vad säger dom...vad vill dom ?

Så.

Massan rör sig bort och ut mot gatan.

Tystnad.

Allt är över på max 10 minuter.

Semestern kan fortsätta.

Cavan väntar.