klarsyn

Klärobskyr

När vi möts första gången
håller tiden andan,
ett darr i luften
innan något hinner ta form.

Du ler, och jag förstår
att varje steg vi tar
är ett andetag
som bär det som ligger framför,
en skymning
ljuset aldrig slipper.

Fri vers av sphinx
Läst 121 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2026-03-16 07:03

Skriv ut
Spara som PDF

Kämpendahl I mötet med Jesus väcks en gryning mörkret aldrig slipper. 2026-03-18

Sparvögat Så vackert dova toner ~ om mötet som ljusets skymning bär… Mycket vacker är så bildens ljus! 2026-03-17

Anya Jag tycker dina dikter lyfter och lyfter. Så vacker text som jag läser flera gånger. Faller särskilt för: "varje steg vi tar är ett andetag" 2026-03-17

Nika M Ljus och skugga och en tidig känsla av alltings obevekliga slut trots skönhet. Berörande. 2026-03-17

Marita Ohlquist Med dina ord har du målat en bra bild av livet och en relation. 2026-03-16

Max Poisé Enkelt, träffsäkert och målande! Gott att kunna beskriva något som du skrev som sådant. 2026-03-16

Softicecream Allting har ett slut.. :) man får ta vara på stegen och andetagen. Vackert! 2026-03-16

Kungskobran Fin stämningsfull dikt, vart bär detta hän? Klärboskyr ett nytt ord` för mig, intressant 2026-03-16

Dolcehalit Jag fick googla klärobskyr. En väldigt finstämd, vacker och hoppful dikt. Ända tills man kommer till slutet, som ger en vink om att det blir ett slut och ett mörker. Mycket bra! 2026-03-16