längtade aldrig till gryningens intåg
för övertydligheten skulle minnas,
hånle och visa vart grymheten låg
just när det vackra började brännas

handen förstår ömheten
blickar översätter situation
läpparna suktar anleten
och kroppen ingår i fusion

så varför ska jag lida
och genomgå mental tortyr
hur kan jag detta bestrida
när känslorna går överstyr

morgondagen är bespottad i överflöd
den injicerar mer syra i mina vener
och når snart hjärtat som får sin död
och brister ut ord i bara gemener

när världen består av gråskalor,
ljud enbart formateras till moll,
ljus förvandlas tills papperssvalor
och livet springer åt ett enda håll

så ska en gryning vakna
och ögon motvilligt se
att motsatsen föds till sakna
för det måste någon gång ske

grymhetens ironi skär genom öppna sår
styckar upp kvarvarande rester
för när livet bara vill finnas igår
är de kvarvarande ord bara gester

för att bevisa det självklara
trycka in budskapet djupt i märgen
och basunera ut det som går att försvara
att svärta är den enda färgen

drömmar är längtans förbannade kusin
som enbart förtreten svalde
känner mig som en mänsklig latrin
för att du någon annan valde