Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Varför vi aldrig kunde bli, Ziggy

jag såg inte när skuggorna kom, Ziggy
såg inte hur du våndades och velade
inte kunde besluta om det var bättre att följa deras röster
eller skrika oavbrutet ut i vintermörkret
spräcka allas ögonbryn
och aldrig sluta kämpa
jag såg inte när de fångade dig


jag smög på tårna men andan tappade mig ändå, Ziggy
du lovade att komma men snubblade på tröskeln
ramlade in i något annat sätt att leva
du hittade något annat och ironin är sylvass
för i början var det ju jag som var substitutet
du var alla lagar jag någonsin ville bryta, Ziggy
spänningen som kittlade rysarnerven


du ljög för mig, Ziggy
du ljög och jag lekte med lögnerna
tog dem med mig på månskenspromenader
tog med dem på stranden på bio på fest
men jag visste det nog ändå, Ziggy
för vilka ord din tunga än format
och sakta hällt ner i mitt öra
har nog alltid vetat


att du aldrig kommer stanna




Fri vers av Talema
Läst 363 gånger
Publicerad 2006-09-06 22:04



Bookmark and Share


  Laertes
Dina dikter berör verkligen. Bra skrivet.
2006-09-11
  > Nästa text
< Föregående

Talema
Talema