Jag tror inte synen jag ser
Jag tror inte på mina ögon
men
ändå
så händer det...

Jag som trodde att det inte skedde mirakel

men
så sker det nu

Du sitter där på fåtöljens kant
med
ögonen gömda bakom ett par vackra, ömsinta händer

Men
jag hann se det

Miraklet...?

Dina vackra förstående blåa ögon var och är
röda
och
fyllda av
tårar....

En salt ögondroppe föll nedför din kind
och
ett hjärta krossades

Nämligen
mitt...

Dina breda axlar skakar
och det hörs lite snyftande ljud från din strupe

De ljuden stryper min strupe
slår knut på min mage...

Min älskling!
Gråt inte!
Jag ska torka bort dina tårar och trösta dig....
Gråt inte....

men jag säger inget

Du sitter där och snyftar
till slut så blir det lite
tystare

Du sitter kvar så en stund
men sedan
andas ut och drar bort händerna från ansiktet

Den synen krossade mig
Du med dina tårfyllda ögon
Ögon som var så klipska och lugna....

\"Löjligt, va..?\"
mummlade du fram

Står inte ut!

\"Kan du någonsin förlåta mig..?
Det var enfaldigt och hemskt korkat gjort.. Kan du förlåta mig..?
Jag förstår om du inte gör det..\"

Så klart, älskling!

Men jag säger inget
Får ingen luft i mina lungor

Du slog ned blicken och skakade på huvudet.

Han, mannen i mitt liv, reste på sig och gick mot dörren

Ut ur mitt liv....

Nej! Jag älskar dig!
Gå inte...!

Jag sa visst det där högt....

för han vänder på sig och stirrar misstroget på mig

\"Jag älskar dig...\"
säger jag darrigt

\"Åh. Och det säger du nu...?\"
säger du med ett leende, ett älskvärt leende..
\"Jag som har älskat dig i århundranden...\"

Vi står där
båda
misstrogna på den andres kärlek
och
förälskade....

Förälskade på nytt..