Och viskande lade min snara
i kärlekslös kärleksfullhet.
När det enda jag sökte i dig
var att hejda mitt ändlösa fallande.
Och låna dina lungor för att andas.

När ditt ljus har skadat mina skuggor
och skrämt min vän demon på flykt.
Är det som blir kvar på ditt sovrumsgolv
ett skal av det jag lämnade kvar.

Jag håller en hand i min hand
men ett hjärta ska jag tappa.

Jag är ledsen att jag låtsades vara din Julia
när allt jag blir är Medusa förklädd
i dina satinlakan.