Du läser ödet i min hand
och stoppar mig under kudden
Frusna händer är till för att värmas, säger jag
och höstmánen blinkar i samförstánd.
Du ser ingenting av de tankar jag
utbyter med himlen
Du ser i n g e n t i n g
Men likt förbannat stannar jag kvar
och vi frágar oss: varför?, om igen
men det finns inga svar här inte
och vi luras av hoppet
Hopp, hopp
Sötsaker ur din mun
och jag sitter fast i dig
Men jag vet jag har nog
missförstátt det där med kärlek
Du drar proppen ur mitt badkar
nej, här ska inte fyllas pá nát vatten
Badkar är väl för fan till för att bada i
skriker jag men du har redan gátt
och jag tittar upp och inser nágonting
jag vet inte vad jag inser
men det är nágonting om
att det ar lángt till nästa stjärna
och dá precis dá
planterar jag en bláklint i mitt huvud