En lång korridor, galenskap omsluter mig.
En äldre dam sjunger på en gammal visa, hon har säkert haft ett rent helvete med psykiatrin i många långa år.

En äldre man ryter till då och då,låter som min styvfar,
men jag är inte rädd, slag och förnedring är min vardag.

Oroliga själar vandrar, vaggar, gråter tysta gråt.
Jag är i mina dimmor på låtsasstigar.
Något har åter hänt mig, NEJ, STOPP!!!
Jag vill inte veta mer.

En röd klänning hade jag.
När det var över stod jag framför spegeln,
sönderriven kropp, dunkande tinningar.

Naken, nersprutad,
håret fastklistrat döljer mina små bröst.
Med hes röst viskar jag till flickan i spegeln

:- Detta har aldrig hänt/vilda