Redan medlem?
Logga in
|
Det bara dök upp i mitt huvud efter varje ord och mening...
Kritiksera vääääldigt gärna!
Förvridna ordFörvridna gesalter
och där Överallt. En passerar förbi mig vidrör mig kyla av dimma ryker ur min mun Inget ansikte bara ett förvridet gesalt vidrörde mig. Händer sträcks ut Handflator med spretande ben med kött och hud utspretande från handflatan Krokade ben med kött, riktade och bedjande mot mig Hud som inte förtjänas kalla hud omringar dess kött på dess kroppar Ögon tomma men så fyllda av tomhetens skräck och ilska och lugn. En svart gesalt klättrar upp på mina revben För varje steg tyngs ett revben till nästan brytelse En tung gesalt är det men ändå så lätt Kommer närmare min strupe som skulle sprickas, sprängas om den försökte tränga sig upp Stannar där, bevakande och beredd Den svarta gesalten vars namn är De förvridna varelserna vänder sig om Räcker sina handflator med spretande fem ben med kött på var en, täckta med en hud som inte förtjänas kallas hud mot mig Ögon som tillhörs den så kallade kropp som ett par handflator tillhör, vrids mot mig Tomma men dock fyllda av tomhetens mörker, skräck, hat, ilska och lugn. Gesalten i mitt bröst tränger sig lite högre upp Sitter på ett revben obehagligt nära min nakna strupe Strupen som är svag och bräcklig och ändå livsviktig... De förvridna gesalterna tar tag i mina kläder De till synes bräckliga ben med kött på handflatorna tar starkt tag på mina kläder Sliter och drar Men kläderna sitter hårt i deras grepp Skriker Gesalten i mitt bröst ser ljuset, tränger sig uppåt Min bräckliga hals kan inte Tål inte trängslet i strupen Spricker upp Skriker med en tystnad Gesalten som kallades smiter iväg lämnar efter sig en kropp med en sprucken hals blödande Förvridna gesalter vars ben med kött på handflatorna vidrör köttet och blodet på kroppen Dricker i sig blodet Äter i sig köttet Jord skall du åter vara
Fri vers
av
dikternas_miia
Läst 454 gånger och applåderad av 2 personer Publicerad 2006-10-02 20:31 
|
Nästa text
Föregående
dikternas_miia |
