Jag smälter in i kalaset med mina fina kläder och påklistrade leende.

frågorna haglar över mig så jag blir yr, men jag nickar dricker mitt kaffe och tvingar ner den alltför mäktiga kakan...

Åter en släkting kommer och pratar om att hon gått in i väggen, jag sitter och lyssnar säger några noga valda ord som känns uttjatade...tårarna rinner på henne jag tar hennes hand och utan ord kramar hon hårt min hand,

Hon tvingade sig till fint kalas liksom jag, undrar hur många som sitter där och har klistrade leenden för att allt är ju bra vi har ju så trevligt det är ju kalas...

går ut i mörkret in till min Ada som tittar på Emil hon ler stort när jag kommer, äntligen kan jag vara mig själv, busar med Ada ...


--------------------------------------------------------------------------------