Som en skicklig skalpell
skär saknaden upp min bröstkorg
och blottar allt det där
som gör så ont

Dimma runt min hjärna
som gör det svårt
att se verkligheten

Lägg ner din hacka
mitt kött är redan söndertrasat
under dina hårda ord

Nu ska jag ta min drink
och flyta iväg på glömskans vatten
i en jolle

Du gör mig ful
jag
som var så vacker när jag föddes
Och jag mår illa
när spegeln krusar sig
av fasa

Mitt inre
blottat för omvärlden
med dina händer
djupt därinne

I mina vener rinner saknad
men du är med i alla fall
fast du inte får