Klumpen av metall innanför byxlinningen verkade ha en magiska krafter,
den gjorde honom stark, självsäker, onåbar för sina plågoandar
de hade gjort livet surt för honom så länge han kunde minnas,
men nu skulle han äntligen få den respekt han drömt om så länge
äntligen ett slut på glåporden som kastades i korridorerna,
äntligen ett slut på skämten om hans skabbiga kläder
äntligen ett slut på drivandet med hans dumhet
äntligen.

Det räckte inte länge att ha gjort sig fri sina översittare,
känslan av makt bet sig fast i honom, blev till ett behov,
drog den var gång han fick chansen, så fort någon sa emot
de gjorde som han sa,behövde aldrig trycka av
han njöt av att vara den fruktade, farlige, respekterade,
han njöt av att äntligen vara någon.

Men hans nyvunna hårdhet var inte mer än en fasad, ett bräckligt skal
någon såg igenom skalet, synade bluffen och avslöjade den,
lämnade honom döende på gatan med en oladdad revolver
satte kniven i bröstet, för att återfå sin respekt.