Som en fjäril flög du
högt upp bland molnen
lämnade mig kvar på jorden
(ensam, med det glödande minnet av ditt leende inbränt i hjärtat)

Som en fjäril flög du
bort från all din smärta
du la den på din nybäddade säng
(och lät själen långsamt lätta från din slitna kropp)

Som en fjäril
Nyckfull men underbar
lämnade du mig
(jag behöver dig så fruktansvärt)

Som en fjäril
lämnade du mig ensam
apatiskt instängd i saknad
(tystnaden bedövar)

Såsom en fjäril
lämnade du ditt lidande
plågan finns i mig nu
(Du lätta fjäril,
är det här det som kallas döden?)