Vi satt i bilen, den kvällen hem till dig.
Längst vägen låg snö, lika så i diket.
Jag ser allt förvridas framför mig,
jag åker tillbaks till staden imorgon.
Jag vill inte, jag mår bra här, jag mår bra,
nu.
Jag blundar en gång,
ser hur jag öppnar bildörren i dom snabba 120 km/h.
Jag blundar hårdare, men ser gång på gång.
Hur jag hoppar ut, ner i snödiket längs vägen.
Hoppar ut med ett skrik som hörs i alla lägen.
Jag öppnar ögonen, tar ett andetag.
Jag stänger ögonen, slutar att andas

För en sekund.

Känner hur det pulserar, hur alla sinnen vill.
Men hjärtat och empatin håller mig kvar,
Men räcker det så länge till?
När jag hittat källan till den smärta jag en gång fann omöjlig.
Försvinner allt, i ett andetag, i en bil.

För en sekund.