Jag har aldrig tänkt på henne på det sättet. Hon andas i min nacke nu
Nej men det tycker jag inte. För att du ska kunna få barn på ett naturligt sätt till exempel.
Jag har alltid vetat att jag inte har behövt tänka så. Jag är jag vilken tur jag har. Så tacksam jag är för att slippa allt komplicerat det innebär.
Jag är rädd. Står här på randen. Jag är förtjust och blir lämnad av
halva befolkningen
hela makten
jag står inte längre under någons beskydd.
Hon köper en skiva av mig och jag andas inte för det känns i hela – vågar inte röra mig längre för jag vill inte att känslan ska –
Men jag behöver inte ens tänka så.
Vi är natur. Vi är konst. Vi är till för.
Jag tänker inte ens.
Sen stiger jag upp ur en blommig säng och där ligger alla skäggtrubbiga karlar (pojkar). Men nu är det helt annorlunda men bara för att det kanske är rätt. Hon andas i min nacke nu.
Sen efter jobbet måste jag åka hem med båten men det är vackert och sommar och
barndom
krockar med
hon finns i periferin, det var så vi sa, det var ju exakt så vi tänkte. Fast i efterhand. En bekant som man bara pratar med sällan, det var så det skulle vara.
Jag tänker läsa, vill göra det efter jobbet eller sova. Jag har badat och
men där. Hon finns i periferin, en bekant som man pratar med under just sådana här omständigheter. Hon hade en gång ihop det med min före detta pojkvän. Nu är hon här med en holländsk kompis men hon pratar bara svenska, pratar bara med
mig.
Och kompisen somnar.
Jag behöver inte ens tänka så.
Men tänk om
jag får inte tänka så
hon andas i min nacke.
Du kan hälsa din kamrat.
Precis så. Pappa du kommer att säga precis så. Men en kappvändare är du ändå, kanske ska du ta och ringa biskopen och fråga hur.

(Vi brukade titta på rederiet varje torsdag klockan åtta. Det var trevligt, och mysigt, det var den enda återkommande tiden i veckan som hela familjen samlades. Ibland bakade vi kladdkaka. På en vardag! Brorsan lade av sen, han tyckte inte om att vi umgicks framför teven, han klagade på mig också när jag tittade på sitcoms med skojiga svarta familjer och du kommer bli tjock och förslappad jättetjock när du blir vuxen om du tittar så mycket på teve. Mamma och pappa och jag förstod inte eller skämdes vi någonstans fast låtsades inte om. Vi fortsatte i alla fall och jag fick mina lektioner i livet och
nej byt kanal jag vill inte se detta usch vad äckligt
Pappa var ibland allvarlig fast oftast skämtsam för att slippa pinsamma följdfrågor.
Fast nu när vi är äldre kommer de och hämtar mig på flygplatsen med bilen och vi rivstartar hej och hå
Mamma: Äktenskap är en sak mellan man och kvinna
Pappa: Jo jag hade nog ringt min biskop och frågat och om han hade gett sitt godkännande så hade jag gjort det nu är det väl tillåtet man får anpassa sig
Mamma: Jag tycker inte det jag tycker inte det jag tycker inte det nej nej nej. Nej!
Pappa säger det inte högt längre: Men inte i min familj, inte i min kanal. Hälsa din kamrat.
Mamma: Man och kvinna.
Vid den här tidpunkten bryr jag mig inte för egen del. inte i min familj, inte i min kanal. Inte jag inte jag. Jag tänker inte ens jag behöver inte. Det är självklart. Jag tycker lite synd om de andra precis som de sänkte rösten om
behandla nu inte dem annorlunda bara för att de är svarta glöm inte att tänka på det tänk tänk tänk på det så du kommer ihåg att bete dig mot dem precis som du gör mot oss andra
Jag lägger huvudet lätt på sned och alla människor är lika mycket värda vi sätter oss i ringen och tar varann i hand vi är vän med alla på jorden må ni tro vi är vän med alla må ni tro gud är allas pappa vi är en massa syskon gud är allas pappa vi är vän med alla jorden är vårt bo massa syskon tycker om varann tar varann i hand)

till slut glömmer jag vad jag vill
jag måste tycka samma och
hursomhelst
därför måste jag tycka tvärtom
och romantiken
och andetagen
i min nacke
försvann