Jag är inte rädd för att bli kär.
Jag är rädd för att bli sårad så som alla gånger förr.
Du vill inte såra, skada, lämna. Säger du.
Säger dom alla, och senare står problemen på vår dörr.
Jag vill så gärna tro dig,
men mitt förflutna vägrar förlåta.
Snälla förstå mig.
Jag vill inte framstå som en gåta.
Inte väl när jag hittat någon som behandlar mig olikt från alla andra.
Inte när du finns, och skapar innebörd för orden varandra.

Det kallas för kärlek.
Jag vet att det inte går, men jag vill ha det utan svek.