Kråkan flyger med skadad vinge,
Under månens kalla ljus.
Han flyger för livet,
Över alla hus.
Blodet droppar från den stackars krake,
Som stearinet från en ljusstake.
Han färgar gatorna röda,
Och brister i skri,
Över den tid som gått förbi.
Fjädrarna är våta och tunga är hans vingar,
av luften som andas av människor med begär.
Hur hade du reagerat om kråkan var en människa,
som inte längre var här?