Sanden på marken torkar ut mina händer
som sår
och jag fortsätter klia

Kallt blåser vindar på de som inte reser sig ur gropen

Kanske vill jag inte andas din luft!
kanske vill jag låta mina lungor svärtas
innan jag öppnar min strupe för renhet

Och allt annat
du påstår dig vara

Sträck dig lite längre så når du säkert till himlen
och jag hoppas det gör ont
när du bryter genom taket

Själv sitter jag här och fryser
och struntar i alla vårar
som ska väntas på

Kanske väntar jag på vinter
och sprucken hud
Ställ dig på min höjd en stund
så kanske blåsten
slår barmhärtigare slag

Men oj förlåt,
jag glömde din storhet

Kunde inte du?