I botten av rödvinsglaset tycks du se allt så jävla väl,
sanningen träder fram, besudlad av någon suddig dimma.
Du ser hatet mot din fader som svek din barnasjäl,
som drunknade i sprit, som valde att inte \"simma\".

Ett glas till, och din moder får sin dos av din sura galla,
hon som ställde krav, hon som aldrig fattade dina tonår.
Tårar från dina blodsprängda ögon börjar snart att falla,
ruset gör dig sentimental, ruset gör din kväll så svår.

Ännu ett glas, du sluddrar nåt om att ingen älskar dig,
men din patetiska självömkan får min hörsel att bli selektiv.
Jag vet att imorgon kväll är du åter ångestens lilla lakej,
jag vet dock inte, hur jag ska få dig att ta tag i ditt liv.