Viska till mig min sköna
De tusen och tusen ord
Som gör ängar så blomstrande gröna
Av mager utarmad jord

Vissla min högljudda vissla
Och ge mig det ingen har gjort
Låt gångjärnen kvida och gnissla
Men öppna så sanningens port

Berätta min älskling berätta
Jag är av iver och idel öra
Låt oss ta några steg fjäderlätta
I den dans där du brukar föra

Jag är underkastad i lydnad
Jag antar den minsta invit
Ett vitt ark är just ingen prydnad
Eller för läsaren värdig visit

Kanhända anar du oråd
Ser du ett hot ur periferin?
Ditt arv har ju uträttat stordåd
Långt större än datorns maskin

Kanhända ter du dig sliten
Som en härjad förgången atlet
Vars avsikt och ansats är liten
Så är du ock pennan åt en dito poet