Utanför står dom,
och återuppväcker
Den mardröm jag alltid drömmer om.
Dom skriken, dom orden.
Jag somnar om.
Borrar in tårarna
I kudden och kväver
Mitt skri.
Dom står där och pressar,
står där och stressar,
Plågsamma minnen flyr förbi.

Natten är snart,
Över, så timmarna går.
Under varje minut tänker
Jag tankar som reser alla hår.
Varje gång jag
Blundar får jag panik.
Men mitt ingen kan se eller höra
Mitt hjärtas innersta skrik.

Utanför står dom.
och undrar vad
Som är fel,
Felet är att hjälpen aldrig kom,
Och att jag inte känner mig hel.