Du kan inte laga min blodiga själ,
För ingen gör så ont som du, min kära.
När dom värsta stunderna är.
Är du inte nära.
Du är inte där, och håller om mig tills natten flyr
Du är fångar mig inte nu, när jag faller och blir yr.
Du får mig att undra, Botar kärleken allt?
Eller är den som allt annat,
Dör den när hjärtat blir kallt?
Jag förväntar mig att du då är där.
Med duntäcke och en famn, lovar och svär.
Att du tinar upp det med din kärlek,tro och så,
På att det ska vara förevigt du och jag,
Ja vi två.