Du satt där på bänken
så ensam och frusen
tårarna ritade mönster
på dina smutsiga kinder
dina kläder hängde
och var lagade med lappar
men dina ögon lyste
som tindrande stjärnor
och jag blev föräskad
allt annat var glömt och borta
Jag satte mej, tog dina händer
vi hade äntligen hittat varandra
det märktes att tiden höll andan
när vi log mot varandra
vi hade blivit ett
och all smärta var borta